Pyhän Nikolaoksen kirkko (Vaasa)

VÅR FÖRSAMLINGS HISTORIA



Efter freden år 1809 placerades ryska regementen i de största städerna och också i Vasa. De ryska trupperna följdes av s.k. marketentare som levererade livsmedel till officerare och soldater. De följdes också av civila handelsmän som slog sig ned i våra städer. De första ryska handelsmännen var Ivan Lisitzin, Antimej Semenoff, Mihail Gratschoff samt Wasili och Georg Smirnoff. I synnerhet agerade Ivan Lisitzin energiskt och beaktansvärt när man etablerade församlingen och skaffade en kyrkobyggnad till Vasa. Åren 1813 och 1822 gjorde man två misslyckade försök att få en ortodox kyrka till staden. En präst tillsattes dock i Vasa såväl för trupperna som för de civila. Det så kallade Alkulas hus i Gamla Vasa fungerade som soldatkyrka.



Före år 1845 hade antalet ortodoxa vuxit anmärkningsvärt. Handelsmannen Ivan Lisitzin anhöll redan för tredje gången om att ”få bygga en kyrka till evig heder och till minne av Nikolaj Pavlovitj (Nikolaj I). På denna festdag (St Nikolausdagen, den 6 december) har jag donerat 10000 rubel av mina egna medel så att en grekisk-katolsk kyrka kan byggas i Wasa stad. Jag föreslår för vår ärade regent att denna kyrka invigs i den helige Nikolaus Undergörarens namn och byggs på den höjd som kallas Korsholm, där de första kristna reste ett heligt kors som räddning och skydd mot hedningar”. Handelsmannen Lisitzin hann inte se byggandet av kyrkan i staden eftersom han dog 21.6.1847 vid en ålder av 63 år. Ett litet kapell har byggts vid hans grav på den ortodoxa begravningsplatsen.



Byggnadsbeslutet gavs av tsaren i januari 1849. Lyckligtvis påbörjades byggnadsarbetet inte omedelbart, eftersom staden brann i augusti 1852. Som en följd av flyttningen av staden kom byggandet av kyrkan in i en ny fas. Länsarkitekten Carl Axel Setterberg gjorde en ny detaljplan för staden, enligt vilken kyrkan skulle byggas på Alexandertorget (det nutida Kaserntorget) dvs. på stadens högsta punkt.



I januari 1861 hade grunden till kyrkan blivit grävd. På begäran av Vasas guvernör blev fader Ioann Lektorov från Gamla Vasas ryska bataljon anmodad att lägga grundstenen. Fader Ioann invigde grundstenen till kyrkans altare men anmärkte att altaret hade placerats på fel ställe. Altarets riktning borde ha varit mot öster istället för mot sydost. Kyrkans grund hade grävts fel. Som en följd av detta började byggandet av en ny grund. På befallning av guvernören genomförde Setterberg en inspektion i november 1862 och han godkände arbetet. Kyrkan hade blivit byggd.



År 1862 kan anses som Vasa ortodoxa församlings etableringsår. Kyrkobygget blev färdigt mot slutet av detta år och fader Ioann Tihomirov blev utnämnd till församlingens kyrkoherde. I oktober samma år beviljade tsar Alexander II ett anslag för avlönande av en präst och för kyrkans tjänare. Den nyetablerade församlingen var liten, totalt 88 personer, av vilka 62 bodde i Vasa. De övriga 26 medlemmarna bodde utspridda på andra orter i Österbotten. Den dåtida församlingens område sträckte sig till Torneå i norr och till Åbo i söder. Till prästens plikter hörde att besöka församlingens medlemmar 2-3 gånger i året och han var följaktligen bortrest nästan hela tiden.



Kyrkan invigdes 9.9.1866 enligt den gamla tideräkningen och, som Lisitzin hade önskat, till minne av den helige Nikolaus Undergöraren .

***



KYRKANS FÖREMÅLSBESTÅND



Huvudsakligen bestod kyrkans inredning och material av köpman Lisizins donationer och av kyrkoföremål som hade skaffats från St. Petersburg. Kyrkans ikonostas hade byggts enligt ritningar av professor G. Solnzev från St. Petersburgs konstakademi.



Kyrkans äldsta föremål är en begravningsikon föreställande Kristus som ligger på en träkista som har dekorerats rikligt med ornament och inskrifter. Begravningsikonen har tillhört en ortodox kyrka på Åland tidigare.



En försilvrad takkrona ovanpå altaret köptes år 1892 med medel som hade donerats av fader Ivan Sergejev. Takkronan i kyrkosalen är en gåva från Valamo kloster efter de senaste krigen.



Ikonerna i glasskåpen på båda sidorna om ikonostasen härrör från slutet av 1800-talet. Ikonen som finns i det konstfullt utskurna mörka träskåpet vid den vänstra sidan, avbildar den helige Serafim av Sarov. Ikonen och skåpet donerades av byggmästare J.E. Silov år 1914. Ikonen som finns i det vackra förgyllda golvskåpet till höger, avbildar den helige Sankt Nikolaus. Ikonen är en gåva från överste Arkadij W. Masarakij från nionde prickskyttebataljonen och hans officerskår och donerades år 1914.



De fyra stora inramade målningar som hänger på kyrkosalens väggar avbildar ryska metropoliter, alltid parvis i varje tavla. Målningarna härrör sannolikt från mitten av 1800-talet. Kyrkan fick dem som gåva från Valamo kloster efter första världskriget.



Församlingen fick sin prästgård och sitt pastorskansli först på 1950-talet. För-samlingen köpte en tomt på Skolhusgatan 45 för 10 000 000 mark (före valutareformen 1963). Köpet innefattade två byggnader. Pastorskansliet placerades i den större byggnaden och dessutom ordnades bostäder för prästerskapet samt för några andra familjer från församlingen.



De gamla byggnaderna förföll och församlingen hade inte råd att renovera dem. Församlingens värdefulla tomt såldes 10.10.1980 till byggnadsföretaget K.E. Nyman Ab. Enligt köpebrevet överlåter företaget fyra aktiebostäder och ett garage till församlingen. Dessutom byggde företaget ett kansli och en församlings-sal. Metropoliten Leo genomförde murandet av grundstenen till församlingshuset 27.11.1981. Huset blev invigt följande år.



Nu tillhör församlingen Uleåborgs stift och omfattar ett område som motsvarar det tidigare Vasa län. Församlingens medlemsantal uppgick i slutet av år 2014 till 1075 personer.



Källa: Petander, C-B. J., Vaasan ortodoksisen kirkon lyhyt historiikki. Vaasa 1982

***



PRÄSTER I VASA:

Joann Tihomirov (1862–1868)

Aleksei Fortunatov (1868–1873)

Nikolai Damanskinskij (1873–1875)

Aleksei Lebedev (1875–1877)

Peter Leskov (1877–1879)

Mihail Sobolev (1879–1882)

Nikolai Voronov (1882–1888)

Konstantin Skorodumov (1888–1890)

Sergei Solntsev (1890–1896)

Aleksander Popov (1896–1907)

Konstantin Jakovlev (1907–1909)

Nikolai Punšun (1909–1918)

Evgenij Borotinskij (1918–1955)

Dan Seljänne (1955–1957, 1962–68)

Nikolai Ortamo (1957–1959)

Leo Iltola (1970–1977)

Elias Huurinainen (1977–1986)

Raimo Huttu, (1986–2000)

Johannes Hätinen (2000–2004)

Matti Walgren (2004–2015)

Ville Kiiveri (2015–2016)

Jaso Pössi. Karleby och Jakobstad (2021-2023)

Johannes Pulkkanen, Karleby och Jakobstad (2023 - )

Andrei Sõtšov (2017 -



Vaasan kanttorit:



Ivan Moltšanov (1862–1864)

Aleksei Lebedev (1864–1866)

Vasili Krasnopevtsev (1867–1876)

Peter Vasilevskij (1876–1877)

Feodor Roždestvenskij (1877–1884)

Dimitri Laskejev (1884–1910)

Nikolai Tšerepin (1910–1911)

Grigori Kljuvkin (1911–1913)

Tihon Tšerednikov (1913–1920)

Anna Borotinskij (1920–1932, 1936)

Nikolai Meriala/Mihailov (1932–1936)

Mihail Saarentaa/Saoserskij (1936–1939)

Grigori Dorofejev (1939–1962)

Nikolai Timofejev (1962–1978)

Matti Jyrkinen (1978–1985)

Tuula Härkönen (1985–1990)

Petri Huttu (1990–1993)

Petri Nykänen (1994–1995)

Laura Huttu, vuodesta 2002 alkaen Aho (1995–1998)

Jarmo Huttu (1998–2000)

Nina Jolkonen-Porander (2000–2002)

Paula Löfgren (2003–2005)

Jenni Hakkarainen (2005–2013)

Laura Aho, ennen vuotta 2002 Huttu (2013–2018)

Nina Jolkkonen-Porander (2018–2021)

Anneli Pietarinen (2022 - 2023)

Lasarus Blomster, Karleby och Jakobstad (2023 - )



Vasa ortodoxa kapellförsamlingens byrå (Skolhusgatan 45, Vasa)

Öppet på tisdagar kl 11-15

Brån är öppet också enligt överenskommelsen.

Y-kod: 0209614-9

Kyrkans webbadress

Församlingens webbadress