Kyrkor har alltid varit en viktig del av det finländska kulturarvet och landskapet. Många av Finlands nästan 800 kyrkor byggdes redan för flera hundra år sedan, och de är skyddade kulturmiljöer med sina interiörer och konstverk. Utifrån kyrkornas arkitektur och byggmaterial går det ofta att dra slutsatser om under vilket århundrade de har uppförts.
Stenkyrkor
De medeltida stenkyrkorna byggdes huvudsakligen av natursten i gotisk stil. Den finländska stenkyrkoarkitekturen under 1200-talet kännetecknades av en enhetlig och sammanhållen planform, branta tak samt i övrigt enkla byggnadsdelar. I de tidigaste kyrkorna var gaveldekorationerna sparsamma eller saknades helt. Även om exteriören ofta är enhetlig finns det stora variationer i valv, konst och rumsbildning i interiörerna.
Träkyrkor
Träkyrkor från 1600- och 1700-talen representerar den nordiska träarkitekturtraditionen. Efter reformationen förlorade kyrkan en stor del av sin beskattningsrätt, vilket innebar att resurserna inte längre räckte till för att bygga stenkyrkor. Däremot var trä ett lättillgängligt material i Finland, och därför blev särskilt timmerbyggande vanligt bland församlingarna.
Byggandet av träkyrkor var ett hantverk som fördes vidare från generation till generation. Kyrkorna utformades som långkyrkor med torn eller som korskyrkor, med en plan i rektangulär eller korsform. Även fristående klockstaplar, som ofta uppfördes i anslutning till kyrkan, var en viktig del av tidens arkitektur.
Nyklassicism
Under 1800-talet övergick kyrkoarkitekturen till nyklassicism, under ledning av Charles Bassi, Carl Ludvig Engel och Ernst Bernhard Lohrmann. De mest framträdande riktningarna i Finland var den gustavianska stilen och empirstilen. Kyrkor från denna period kännetecknas av enkla, raka former och klassiska kolonnordningar inspirerade av antiken. Ett av de mest kända exemplen är Helsingin tuomiokirkko.
Funktionalism och modernism
Under 1900-talet förändrades kyrkornas roll och de började fungera som mångsidiga församlingscentra med samlingssalar och utrymmen för olika aktiviteter. Detta ledde till att funktionalismen fick genomslag i kyrkoarkitekturen. Planlösningarna blev mer varierade och interiörerna mer avskalade. Onödiga dekorationer togs bort och kyrkorna utformades med fokus på funktionalitet.
Samma tankesätt lever vidare i dagens modernism, där kyrkor byggs i samspel med sin omgivning och ofta utmanar tidigare stilideal. Moderna finländska kyrkor har väckt internationell uppmärksamhet och blivit nationella landmärken. I dag är det dock vanligare att restaurera gamla kyrkor än att bygga nya.
