När det finns en kyrka längs min resväg brukar jag ofta titta in. Särskilt på sommaren, när vägkyrkosäsongen har börjat och man reser mer överlag, finns möjligheten nästan överallt. Under sommaren finns det också guider i många kyrkor, som ger kunnig och engagerad information om både kyrkans och ortens historia.
Redan innan den egentliga vägkyrkosäsongen började besökte jag Ingå medeltida stenkyrka och träffade Erkki Päivärinta. Han är förtroendevald i Ingå församling och fungerar bland annat som guide i kyrkan. Jag hade glädjen att få höra om kyrkans historia och bakgrund genom Erkkis berättelser.
Den medeltida stenkyrkan i Ingå centrum är helgad åt Sankt Nikolaus, skyddshelgon för sjömän, fiskare, köpmän, barn, falskt anklagade och ångerfulla tjuvar. Denna gråstenskyrka har byggts i tre olika etapper.
Kyrkan uppfördes delvis med material från en tidigare stenkyrka på platsen, daterad till 1200-talet, och dessa delar är fortfarande synliga i dag.
– Vid utgrävningar i kyrkans omgivning år 1997 har man hittat matredskap och till exempel en nyckel till ett rörlås som kunnat dateras till 1200-talet. Kyrkan fick sin nuvarande form i slutet av 1300-talet, berättade Erkki.
Redan utifrån fäster blicken vid den ljusa gavelns övre del och de rödmålade dekorationerna. Vanligtvis är gavelns övre del röd av tegel med vita mönster, men i Ingå är färgsättningen omvänd. Östgavelns mönster följer en tysk förebild. Tittar man noga ser man att både korset och hela gavelmönstret är asymmetriska. Enligt Erkki beror detta på reparationsarbeten efter stora ofreden (1700–1721), då kyrkans tak och takstolar förnyades.
– Man tog ner både skadade och delvis hela tegelstenar från taket och använde dem vid reparationen på grund av materialbrist efter kriget. Av misstag plockades en eller två rader för mycket bort från gavelns norra sida.
Vi gick in i kyrkan via sakristian på norra sidan, men vid den egentliga ingången finns ingen förhall – man stiger direkt in i kyrksalen utifrån. Tidigare fanns ett vapenhus vid huvudingången, men det revs på 1800-talet.
Den imponerande målningen Dödsdansen
Min besöksdag var solig, vilket gjorde kyrkan ljus, särskilt tack vare de stora välvda fönstren. Inne i kyrkan dras blicken till de fantastiska målningarna i koret. Enligt Erkki dateras målningarna till 1400-talet och delvis till början av 1500-talet.
– En gång i tiden var alla väggytor täckta av målningar, men på grund av olyckor, avsiktlig förstörelse, krig samt sot från uppvärmning och ljus har väggarna behövt kalkas över.
Övergången från katolsk till protestantisk kyrka minskade också behovet av bilder, då målet blev att var och en själv skulle kunna läsa Bibeln. Väggmålningarnas uppgift hade varit att återge bibelberättelser för församlingen, eftersom liturgin hölls på latin.
Målarna har sannolikt kommit från Tyskland, vilket förklarar de ovanliga tyska motiven i kyrkan. Ett exempel är målningen på norra väggen i koret som föreställer en hängd räv, baserad på den tyska folksagan ”Reineke Fuchs”. I koret finns också motiv ur Gamla testamentet, som skapelsen av Eva och utdrivningen ur paradiset, samt berättelser ur Nya testamentet, bland annat julevangeliet.
– Bibelberättelserna har fortsatt runt hela kyrkan, men alla har inte kunnat tas fram, berättade Erkki.
På kyrkans norra vägg fäster man särskilt uppmärksamhet vid målningen som är unik även i ett europeiskt perspektiv: ”Dödsdansen” (Dance macabre). Den föreställer ett motiv från medeltida religiös konst från 1300-talet. Dödsdansen i Ingå målades på 1540-talet och är den enda i det dåtida svenska riket. De närmaste motsvarigheterna finns i Tallinn och Lübeck.
Dödsdansen skildrar digerdödens framfart. I målningen dansar kyrkans män och framstående personer i en lång rad tillsammans med vanligt folk, ledda av döden – framställd som en brunmålad, naken gestalt. Eftersom målningarna länge varit täckta av kalk bryts bilden av ett fönster som byggdes 1818, men det förstör inte helhetsintrycket eller budskapet: oavsett vad människor gör måste alla minnas sin dödlighet.
Kyrkan i Ingå med sina fantastiska målningar var ett fint besöksmål – tack vare Erkkis guidning fick jag ny kunskap om både Finlands och Ingås historia. Besöket var väl värt det, så gör gärna själv en avstickare till en kyrka under dina resor!
Somriga hälsningar från en vägkyrkebesökare,
Herttakaisa
